Som pensionär har man gott om tid att filosofera över tillvaron och det som sker i nuet. I Umeå våras det och vårkänslorna börjar ge sig tillkänna. Efterlängtat efter en konstig vinter, om man skall kalla det vinter, halvvinter är ett lämpligare ord. Här i Umeå har ordningen återställts efter kulturhuvudstadsårets firande, ett jippo för de frälsta , en källa till kritik för andra. I varje fall är festen över och nu kommer notan. Det många hoppas på är att Umeå kan upprätthålla en god service till sina medborgare även om kanske festnotan överskrider planerna som så ofta sker. I varje fall tänker nog cyklisten som cyklar på oplogade cykelvägar att kulturhuvudstadsåret i all ära men plogning av cykelvägar är också viktigt.

För övrigt är det en from förhoppning att vi får en utjämning av jobb och löner. Skillnaderna mellan män och kvinnors löner för samma jobb är en skam för både arbetsgivare och fack. Hur skulle det vara om vi kastade om rollerna, männen får kvinnornas löner och kvinnorna männens löner? Visst skulle det vara intressant, att lyssna på männen. När det gäller jobb så har vi en grupp människor i samhället som jobbar häcken av sig, som i vissa fall leder till stress, medan vi har en annan grupp människor som står bredvid och tittar på och som även de kan få stressymtom fast av annan orsak. Detta förhållande gränsar till oförnuft. Sedan har vi denna gigantiska ungdomsarbetslöshet som skapar stora problem i samhället, tragedier för många. Nu är det dags för politikerna att agera. Väljarna väntar på att förnuftet skall segra.

En liten vårvers: Det susar i vassen, änderna vaktar sina ungar, välbekant snatter, ljuder i natten, vi har kaffe i kassen.