Nu försöker de politiska partierna att bli synliga och hörda. Ibland hamnar sanningen i skymundan i akt och mening att misstänkliggöra en politisk motståndare. Dock glömmer många att sanningen i ämnet ofta finns att läsa om på nätet och då uppstår ett löjets skimmer över budbäraren. Vissa partier som t.ex. moderaterna använder utnötningstaktiken i tron att ändå något skall fastna i läsarens hjärna. Tyvärr är nog läsarnas hjärnor så robusta att informationen rinner av och skapar i stället en misstänksamhet mot budskapens äkthet och budbärarens envisa upprepningar. Sin egen förträfflighet är budskapet trots att de miss-lyckades den senaste regeringsperioden.
Det finns också partier med politiker som har en religiös inriktning i aktuella spörsmål. Då skulle det normalt avspeglas i de värderingar som de ger yttryck för tycker man men tyvärr så visar dessa personer många gånger en känslokall attityd till människor i kris. Kärleksbud-skapet och/eller humanismen tycks inte ha slagit rot. Detta förhållande tycks gälla de som utbildats hos dåvarande Ulf Ekman i Livets ord.
I vissa partier som t.ex. SD finns den uppfattningen att allt ont har vi importerat så med en annan politik skulle det onda försvinna. Man ser inte problemen i det egna partiet utan det är alltid andra som bär skulden. Självförhärligande uppfattningar skapar blindhet och oförmåga att se problemen och möjligheterna. Politiker av den kalibern saknar tillräcklig kompetens.

Det blir allt tydligare att vårt samhälle håller på att glida isär. Många har alldeles för mycket pengar och förmåner medan andra inte klarar sitt uppehälle utan måste gå till soppkök. Detta förhållande har vi med en socialdemokratisk regering. Bl.a. klyftorna har blivit ett växande problem. Inte minst näringslivet har bidragit till denna snedfördelning av tillgängliga resurser med sina orimliga löner och förmåner till toppskiktet. Vi har vidare arbetslösheten, flykting-krisen och välfärdsfrågorna som bidrar till missnöjet.

Vi och övriga länder har nu fått missnöjespartier som fångar upp missnöjda medborgare och de verkar växa. Det innebär att de etablerade partierna står handfallna och inte vet hur de skall agera. Vi har fått politiker som hellre värnar om sitt partis utveckling än att medverka till en förbättring av människors levnadsvillkor. Det kallas för egoism.

Vi har i alla fall kommit så långt att nyliberalismen, den politik som skulle lösa alla samhällsproblem, inte längre fungerar. USA är ett sådant exempel. Demokraterna i USA som motsvarar Liberalerna i Sverige har misslyckats totalt med sin politik. De har i många stater samhällen som lever i ren misär. Det var därför Trump vann presidentvalet, inte p.g.a. hans politik.

Det kan vara dags att debattera väljarnas inflytande över politiken, den politik som partierna ger uttryck för i val. Utställda löften vid val bör genomföras annars förlorar väljarna förtroende för politikerna och det är allvarligt. Att locka väljare med diverse reformer och åtgärder som inte kan genomföras är ett bedrägligt beteende och bör stävjas. Därför kan det vara en bra regel att notera det politikerna lovar och komma ihåg det till kommande val.

Nu är ju verkligheten sådan att det kan inträffa saker som kullkastar planerna. Då bör politikerna söka mandat för att ändra den politiska kursändringen annars lurar man väljarna. Hur det skall ske får lösas från fall till fall men är det en genomgripande förändring som avviker påtagligt bör en omröstning ske. Politikerna bör observera att det är en majoritet av väljarnas åsikter som skall komma till uttryck inte enskilda politikers tyckande. Makten utgår från folket.

Den politiska debatten borde handla om verklighetsbaserade frågor och problem nu och i framtiden inte vad den ene har gjort och inte gjort. Käbbel om historia för sällan frågor framåt. Då det uppstår komplicerade frågeställning i samhället, typ flyktingkrisen, borde politikerna lägga käbblet åt sidan och använda sina mandat till att konstruktivt bidra till förnuftiga lösningar. Det imponerar inte på väljarna att bara kritisera motståndarna oavsett förslagens innehåll.

Samhället behöver förnuftiga och framtidsinriktade politiker som oavsett färg bidrar till en positiv samhällsutveckling och ekonomiskt ansvarstagande. Hantering av allmänna medel måste ske på ett ansvarsfullt sätt. Medborgarna betalar skatt för att finansiera vår gemen-samma välfärd och då är det politikernas plikt att fördela resurserna solidariskt. Vårt demokratiska samhälle kräver att ingen lämnas utanför. Tyvärr har det varit lite si och så med fördelningspolitiken under de senaste tio åren så det gäller för politikerna att begrunda misstagen och genomföra förbättringar. Som ett skrämmande exempel är bristen på bostäder som råder i hela landet.

Vi har nu under många år plågats av den skadliga blockpolitiken. Landet styrs av en minoritetsregering som ideligen måste kryssa mellan skären då oppositionen lurar i vassen. Den politiska situationen har alla ansvar för men få tycks känna skuld. Det som blir lidande är landets utveckling som i många stycken går för halv maskin. Många blir lidande p.g.a. egoistiska politiker som nödvändigtvis alltid måste ha sin vilja igenom.

De valda politikerna borde känna större ansvar för sina uppdrag. Att alltid hänge sig åt käbbel och smutskastning ökar bara föraktet för politikerna. Trovärdigheten är i botten just nu. Alla politiker borde arbeta för landets bästa inte bara för förbättrade opinionssiffror som nu ofta sker. Väljarna är uppriktigt sagt trötta på pladdrande politiker som alltför ofta ägnar sin tid åt att klandra andra men sällan talar om vad de själva kan åstadkomma för att nå breda lösningar i viktiga frågor. Den politiska prestigen måste läggas åt sidan. Vi har inte valrörelse varje gång det debatteras i riksdagen. Vi bör vid nästa val välja samarbetspolitiker för landets bästa.

De senaste åren, under Björklunds ledning, har partiet ibland varit nära spärren. Det är alldeles uppenbart att Björklund inte har vunnit förtroende hos väljarna för sin politik som ibland verkat ha varit alltför självständig. Hans roll som skolminister har inte tillfört partiet ökat förtroende. Det blir alltmer uppenbart att partiet måste förnya sig på ledarsidan för att återigen framstå som ett alternativ till moderaterna. Det behövs ett parti med socialliberal inställning för att på allvar utmana moderaterna som har haft alldeles för stor makt. Sverige mår inte bra av ett för stort inflytande från moderaterna utan det måste till en motkraft som stävjar deras idéer om hur ett samhälle skall fungera. Det visar Alliansens 8 år vid makten med en total moderat dominans. De övriga Allianspartierna har nu efter valet frigjort sig från moderaterna och genast poppar det upp frågor som tycks ha varit svåra att få gehör för i Alliansen. Det torde vara en stark bidragande orsak till alla de brister vi nu har på nästan alla områden i samhället. Det behövs ett starkare Folkparti på högerkanten. Moderaternas dominans har skadat Sverige, vi har facit nu.