Efter att ha fått lite distans till jobbskatteavdragen så går det lättare att se avsikterna och effekterna. Den officiella var att de skulle skapa fler arbetstillfällen, få folk att arbeta mera. När det kom mera pengar ut i samhällets skulle köpkraften öka och därmed arbetstillfällena. Lönekraven skulle minska när de som arbetade fick mer pengar i lönekuvertet.

Flertalet forskare som studerat effekterna av jobbskatteavdragen är tveksamma till de påstådda positiva resultaten. De antaganden som gjordes har inte infriats dock har andra negativa effekter noterats i form av försämrad välfärd och mindre reformer då det ekonomiska utrymmet krympte. Andra länder som provat jobbskatteavdrag är positiva till en del men det finns undantag.

Vad vi kan konstatera är att moderaternas skattesänkariver sedan många år hade hittat en metod att genomföra sitt huvudnummer. Förutom målet sänkta skatter får de också ett verktyg för att sänka välfärdskostnaderna, även det en gammal dröm.

För övrigt verkade det helt sanslöst att ett parti kunde genomföra stora skattesänkningar för vissa grupper i samhället. Att helt utan vidare påverka de återkommande löneförhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter verkade helt befängt. Förklaringen till jobbskatteavdragens egentliga syfte måste vara att äntligen kunde moderaterna sänka skatterna på bred front och minska utrymmet för välfärdskostnaderna. De som fick ta del av jobbskatteavdraget var nöjda och en vederhäftig kritik uteblev. Moderaterna kunde notera ökade opinionssiffror som tack för pengarna.

Utan överdrift kan konstateras att jobbskatteavdragen var arbetsmarknadsmässigt och ekonomiskt ett vansinnigt projekt som tyvärr betalades med ett välförtjänt valnederlag. Avdragens effekter blev tydliga även för borgerliga väljare.

Det är synnerligen anmärkningsvärt att ingen ekonomisk analytiker har försökt tolka andemeningen med jobbskatteavdragen. Enligt Alliansen skulle det vara jobbskapande men det har inte kunnat bevisas så det var bara ett svepskäl. Då kan det öppnas för spekulationer om vad den egentliga avsikten var.

Anders Borg har uttalat sig i ett tidigare skede att välfärden måste minska och därmed skatten. Hur det skulle gå till avslöjade han inte. Det kan inte uteslutas att jobbskatteavdragen var just det verktyg han behövde för att på ett finurligt sätt minska skatten och samtidigt locka väljare. Nu gagnade det bara de som hade ett jobb, andra grupper struntade de i. Att moderaterna med sina rika väljare inte visar solidaritet med de svaga i samhället är ingen ny företeelse. Välfärden har inte legat moderaterna särskilt varmt om hjärtat utan budskapet har alltid varit att var och en skall klara sig själv genom försäkringslösningar som varje individ får svara för. De som inte har råd får skylla sig skälva. En cynisk människosyn som egentligen inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle.