Det fria skolvalet infördes av Bildtregeringen 1992 som ett komplement till friskole-reformen. Rätt att välja skola blev en möjlighet som idag betraktas som självklar. Dock har konsekvenserna inte diskuterats i nödvändig utsträckning trots de fallande skolresultaten. Det har inte i tillräcklig grad betraktats som en viktig faktor. Nu börjar allt fler ifrågasätta det fria skolvalet som en av orsakerna till de fallande skolresultaten. Det har påskyndat segregationen i samhället en effekt som nu måste motarbetas. Att backa tillbaka är nog inte lösningen utan det måste ske en anpassning och styrning för att motverka den negativa utvecklingen. Då det har konstaterats att blandade klasser ger bästa resultaten bör duktiga elever blandas med elever som har det lite svårare i skolan. Detta är en väl beprövat metod idag och som har gett påtagliga förbättringar för alla elever.

När det gäller tätorternas kranskommuner så har det fria skolvalet orsakat skada då kommuner med kompetenta rektorer och lärare tappat elever som sökt sig till tätorternas skolor inte för att de är bättre utan för att det är ”roligare” att vara i tätorten. Därmed har kommuner tappat elevunderlaget och kanske tvingats lägga ner skolor. Det som förvånar i sådana sammanhang är att föräldrarna tillåter sina barn välja bort den egna kommunens skola samtidigt som det kanske framförs klagomål på den egna kommunens utveckling.

Sammantaget måste något göras skyndsamt när det gäller att begränsa det fria skolvalet till förmån för bättre skolresultat.