De politiska partier som motarbetar välfärden får det svårt att torgföra sin politik även i andra frågor. Välfärden gagnar medborgarna både privat och i jobbet. Det är bevisat att människor med en trygg tillvaro trivs och presterar bättre.

Då är skattesänkningar, som direkt hotar välfärden, en åtgärd som medför en hämmande effekt på samhällsutvecklingen och produktiviteten. En orolig arbetsmarknad med missnöjesyttringar tjänar varken arbetsgivare eller arbetstagare. De som ständigt hävdar att skattesänkningar löser alla problem vill ytterst begränsa medborgarnas fri och rättigheter. Skatteuttaget skall stå i relation till de åtaganden som staten, landstingen och kommunerna har.

Det borde vara en självklarhet för alla politiker att samhällen som fungerar, utvecklas och producerar varor och tjänster som gagnar landet. Det kan ske i ett samhälle som vårt med jämställdhet, alla människors lika värde och medborgare med demokratiska värderingar.

Politikernas konfliktytor borde rensas från debatter om självklara mänskliga rättigheter och i stället ägna sig åt arbetsmiljön som skadar människor, klimatet och företagens förutsättningar att verka, växa. Det är utvecklande och gagnar alla i vårt land. Egoismen måste motarbetas så även klassklyftorna som sammantaget hämmar samhällsutvecklingen. Ett rättvist samhälle borde alla sträva efter.

Rot- och Rutavdrag är reformer som nyttjas i huvudsak av välbeställda familjer. Att anlita subventionerad arbetskraft för att avlasta de personer som vill göra karriär i arbetslivet har blivit allt vanligare. Många anser dock att de borde, med deras ekonomiska situation, ha förmåga att anlita arbetskraft utan subventionering.
Systemet utgör en dold välfärd som tycks utvecklas om Alliansen kommer till makten. De vill nämligen höja beloppet för rutavdrag till 75 000 kr/år. Annie Lööf t.ex. har en månadslön på ca. 150 000 kr/mån. och borde ha råd att anlita arbetskraft utan subventionering.
Arbetsgivarorganisationen Almega vill införa något de kallar en Hem-bransch. Omfattningen som är känd gäller matlagning, planering och anläggning av trädgård, grovstädning, hämtning av återvinning, inredning av hemmet, hustillsyn vid resa, skötsel och passning av djur m.m. Det bli m.a.o. en klar social uppdelning i samhället. De som har råd att köpa tjänsterna och de som utför tjänsterna och inte har råd.
Systemet hotar demokratin och alla människors lika värde i vårt land. De vill tydliggöra en uppdelning av samhället i rika och fattiga. Ett sådant system skall inte subventioneras med skattemedel.

Vi lever i ett fantastiskt land med en välfärd som saknar motstycke. Det gäller att se vad som åstadkommits genom åren och vara tacksamma för det. Välfärden är bra men den kan också skapa krav på samhället på saker som i en del fall borde utföras av oss själva. Risken finns att vi blir som fågelungar med ständigt öppna munnar med krav på mer.
Vi betalar skatter som många välbesuttna anser vara för höga. För skatterna får vi ett fantastiskt bra samhälle även för medborgare med låga inkomster. Fattigdomen har genom åren bekämpats med framgång. Det borde vara en självklarhet att alla människor som kan arbeta skall arbeta och betala skatt. Tyvärr har vi medborgare som av olika anledningar inte kan arbeta. Dessa människor har också ett existensberättigande och därför måste de få stöd till ett drägligt liv.
Det borde kännas som en självklarhet att rika människor delar med sig till andra människor i samhället som har sämre förutsättningar. Rika människor är ofta duktiga men ibland har de ärvt sin rikedom och den har i grunden tillkommit med god hjälp av många hårt arbetande människor. Det är ju faktiskt så att om en affärsman inte får några kunder till sin affär så blir det konkurs. Därför tjänar alla på ett jämställt samhälle där människorna har drägliga levnadsvillkor och som har ekonomiska förutsättningar att handla av mannen med affären. Då snurrar hjulen.

I den pågående debatten påstår moderaterna att all privat verksamhet inom välfärden kommer att tvingas upphöra om vinstbegränsning införs. Som vanligt när det gäller moderaterna så svartmålar man. Det finns ingenstans beskrivet att all privat verksamhet skall upphöra utan det är den orimliga vinsten som vissa företag har tillskansat sig på ett ohederligt sätt som måste stoppas. De företag som skall förbjudas inom välfärdssektorn är riskkapitalbolagen som driver verksamheter enbart i vinstsyfte. Även andra företag som enbart jagar vinstpengar kommer att drabbas.
Vi har många privata utövare i välfärdssektorn med andra bevekelsegrunder och som ofta gör en bra insats. De behöver inte oroas av moderaternas svartmålning. De förändringar som kommer att ske för deras del är införandet av tydliga regelverk och kvalitetskrav.

Sjukvårdsköerna har debatterats flitigt de senaste åren. I debatterna är det regeringens oförmåga som är orsaken till problemen. Landstingen som ansvarar för sjukvården slipper kritik vilket är ytterst anmärkningsvärt. Vad regeringen kan göra är att ordna fler utbildningsplatser och tillskjuta medel vilket också har skett i stor omfattning. Och det finns medel då regeringen inte har som huvudmål att sänka skatterna.
En annan aspekt är den befolkningsökning vi har fått de senaste åren genom tillkomsten av utlandsfödda. De behöver också vård och omsorg och det ökar kraven på sjukvården. Dessutom har hyrpersonal varit ett återkommande inslag vilket har orsakat vården stora kostnader som påverkat verksamheterna.
Detta förhållande tycks inte moderaterna förstå eller vill inte förstå. De inbillar sig att folk skall låta sig luras av deras propaganda vars budskap är att regeringen har totalt misslyckats. Det är ett obalanserat uttalande från ett parti som var med och körde ekonomin i botten under den senaste mandatperioden. Det om något var ett misslyckande. Som medborgare tror man att partierna vill framstå som trovärdiga men när det gäller moderaterna så blir de budskap som torgförs ibland knappast läsvärt.

Kommunerna, landstingen och staten bör tillsammans utreda personalförsörjningen på sikt. Redan nu ser vi svårigheter att rekrytera kompetent personal och det kommer att bli ännu svårare så länge vi har en pågående högkonjunktur.
De viktigaste frågorna som, i samråd med facket, behöver utredas är:
Arbetsmiljön. Vi har en arbetsmiljölagstiftning som gäller och som är tvingande. T. ex. måste förutsättningarna för hemtjänst i glesbygd noga utredas av säkerhetsskäl till gagn för både brukare och personal.
Arbetstider. Arbetet är påfrestande. 6 timmars arbetsdag kan vara en lösning för att förhindra arbetsskador.
Lönen. Arbetet bör omvärderas. Lönen bör anpassas till ansvar, kompetenskrav och arbetsuppgifter.
Karriärmöjligheter. Utbildning bör finnas för de som vill avancera inom yrket.
För att undvika hyrpersonal måste den egna personalen få rimliga förutsättningar annars fortsätter behovet av hyrpersonal som egentligen blir mycket dyrare. För ansvariga borde det vara en självklarhet att värna om den egna personalen. Nuvarande system med dyr hyrpersonal är ett gigantiskt slöseri med skattebetalarnas pengar. Personalflykten som pågått en längre tid visar på en misslyckad personalpolitik.