Socialdemokraterna i Umeå hade årsmöte under söndagen. Till ny ordförande valdes Harriet Hedlund från Hörnefors. Harriet är en av våra mest rutinerade politiker med en lång bakgrund inom landstingspolitiken bakom sig. Hon är en oerhört respekterad partimedlem som står stabilt med fötterna stadigt i myllan och har ett politiskt huvud utöver det vanliga. Det känns mycket bra att Harriet nu ska leda oss i valrörelsen då vi vet att det kommer att bli en lång resa.

Årsmötet antog också det kommunala handlingsprogrammet för 2015-2018. Mer information om det kommer så småningom. Låt mig bara kommentera det som så, att vi har en politik som håller och som gör välfärden och Umeå starkare.

Årsmötet antog också en plan för valrörelsen. Vår ambition är att genomföra 35 000 samtal i vår största samtalskampanj hittills. Du kommer att träffa oss ute på gatorna, vid dörrknackning och torgmöten och på arbetsplatsen. Vi ses och hörs!

Lite märkligt är det att förra veckans bästa beslut i umepolitiken passerat helt obemärkt. Obegripligt när man betänker vilken betydelse detta beslut har för många människor i utsatta situationer.

Kvinno- och tjejjouren har haft svårt att planera sitt arbete över tid när medel ges på ett-årsbasis. Detta är  allvarligt när man har en tuff belastning i en otroligt viktig verksamhet och inte vetat vad som händer på nästa sidan årsskiftet. Inom socialdemokraterna har den här frågan drivits hårt av SSU-Umeå som uppmärksammat problemet.

Socialdemokraterna har därför drivit igenom att kvinno- och tjejjourens årliga bidrag i den del som ges från socialnämnden ska ges även för 2015 och 2016. Övriga partier ställde sig bakom beslutet.

Det är mycket glädjande och god socialdemokratisk politik.

Tycker det var alldeles utmärkt att det var en stark samisk prägel på invigningen av kulturhuvudstadsåret. De tre renarna i Umeås stadsvapen är en påminnelse om var vi kommer ifrån och vår historia. Vet inte om det är sant men hörde någon berätta att så sent som 40- och 1950-talet vas renbetesmark på Haga i centrala Umeå.

De samiska åtta årstiderna var en bärande del i ansökan och det minsta vi kan göra är att nyttja tillfället och lyfta fram vårt lokala ursprungsfolk och nationella minoritet i Europas ljus. Om det stannar vid en exotisk glimt som vissa befarar återstår hur vi stöttar kulturarvet efter 2014.

Jag är stolt över den samiska kulturen. Och inte lika stolt över hur den svenska staten behandlat samerna historiskt. Bra att Umeå kommun tar tydlig ställning.

Låt mig berätta om min stad. Kulturhuvudstaden Umeå. Björkarnas stad.

Jag ställer mig på min balkong och snön faller. Där jag bor har jag 150 meter till ett av nordens största gym och fitness-center. Alldeles bredvid ligger två universitet som håller hög internationell klass. Tittar jag lite mer åt väster bakom idrottsmedicin och även sports medicine som rehabiliterar världens fotbollsstjärnor kan jag se Uminova science park som hjälper till att stötta avknoppande företag från universitetet.

Ytterligare där bakom skymtar Sveriges bästa sjukhus, Norrlands universitetssjukhus.

Vänder jag mig österut har jag 300 meter till Nydalasjön. En insjö mitt i staden, en grön lunga där många kilon joggats bort och som ger ro under sommaren. Åt det hållet kan jag också ana den väg som på 5 minuter tar mig till flygplatsen som ligger nära Umeås centrum.

Söderut har jag ett par hundra meter till köpcentra och mötesplatser för kultur och livet från studentbostäder. Energiska och sprudlande Ålidhem där det kommunala bostadsbolaget bygger hållbara bostäder i yttersta världsklass.

Min hyreslägenhet är fräsch. Internetuppkopplingen är snabb. Umeå har ett av världens snabbaste bredband. Och nu kan man koppla upp sig gratis i stadens centrum och på bussarna.

Tar jag mig nedåt mot stadens centrum passerar jag konstnärligt campus. En designhögskola också det i världsklass, arkitekthögskola och bildmuseum ligger vid umeälvens strand. Lite längre bort kan jag se det nya kulturhuset skymta fram. Kulturväven som det heter med sin utstickande design tornar i vitt. Snart inramat av nybyggda parker som framtagits av umeborna. Broparken och Årstidernas park förvandlar älven till ett grönområde. Det går att vandra många mil längs älven uppströms och nedströms i rogivande grönska.

Umeå är en tolerant stad. HBTQ. Feminism. Tusentals människor samlas på det centrala torget och står upp mot rasism.

Det är också engagemangets stad. Folk tycker till och värnar demokrati och kulturens frihet. Politikerna har det hett om öronen. Umeå är en av de kommuner som satsar mest på föreningslivet och kulturlivet.

De politiska partierna är starka i sina åsikter. Men man samarbetar för att nå bästa resultat. För ett par år sedan antogs en fördjupad översiktsplan i samförstånd. En översiktsplan som prisats och utvecklar Umeå till en hållbar stad. Umeå växer på höjden. Kollektivtrafiken går allt tätare. Vi är en av Sveriges bästa cykelstäder.

Infrastrukturen är utvecklad. För ett par år sedan byggdes en gigantisk godsbangård. Järnvägsrälsen är ny den också genom projektet bottniabanan. Järnvägsstationen går i kulturens tecken, med en hyllning till västerbottens författarina Sara Lidman.

Välfärden är stark. Umeå är duktiga på att arbeta mot barnfattigdom. Den minskar. Förskolan och skolan är prioriterad. Över hundra förskoleavdelningar har byggts de senaste åren.

Det här är min stad. Välkommen!

#dethärärumeå

Dagens Nyheter skriver idag om det rekordlåga stödet för de borgerliga partierna. Om det vore val idag skulle Socialdemokraterna få 34% medan regeringen får 37,9, men både (c) och (kd) är så långt under spärren att regeringens stöd är 31.4%. Skillnaden för regeringen upp till s,v,mp är hela 15,2%. Detta är förkrossande siffror men trots detta är ingenting klart. Och det finns skäl till det.

Aron Etzler har i sin bok Reinfelteffekten beskrivit varför borgerligheten vunnit de senaste valen. Det har varit en medveten strategi från Moderaterna att låta som man vore ett mittenparti. Man säger det passar för stunden, lägger sig nära Socialdemokraterna i retoriken för att sedan göra valen till ett presidentval i förtroende. 2006 lyckades man sätta bilden att Göran Persson var trött. 2010 var Mona Sahlin inte kompetent. Det handlar om negativt kampanjande men väldigt subtilt utfört.

Och man har lyckats. Studier visar att tidningarnas artiklar om sakpolitik sjunker medan artiklar om partiledarnas egenskaper och förtroende ökat kraftigt. För media är det lättare att skildra valet som en kamp mellan två huvudpersoner än grotta ned sig i sakpolitiska skillnader. Det gynnar naturligtvis mest den som har minst på fötterna i sakfrågor och mest pengar till kampanjande.

När socialdemokraternas valledare Jan Larsson intervjuades häromdagen fick han frågan om hur han ser på att finansminister Anders Borg(m) flaggat för skattehöjningar.
-Tänka sig, svarade Larsson, exakt samma sak sa Borg i februari 2010. Men stämmobesluten från (m) är tydliga, skatten ska ner ytterligare 40-45 miljarder.

Så är det. Svenska folket gör klokt i att se förbi fernissan och vägra låta valet handla om exempelvis hurvida Mona Sahlin har en dyr väska på en bild i tidningen. Valet ska handla om politik.

Igår diskuterade kommunfullmäktige personalutskottets belut från Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet att tillåta visstidsanställningar under maximalt 24 månader innan det övergår i en tillsvidareanställning. Den borgerliga regeringen har möjliggjort att man kan stappla visstidsanställningar på varandra så många fått gå över 48 månader i väntan på en tillsvidaretjänst bara för att i sista stund avpolleteras.

Kristdemokraternas gruppledare hade efterfrågat om Personalutskottet(PU) hade befognhet att fatta så genomgripande beslut om det ger ekonomiska konsekvenser.

Det är faktiskt en berättigad fråga då eventuella ekonomiska konsekvenser ramlar ned på de olika nämnderna och vilket ansvar tar PU för merkostnaderna. Samtidigt kan man också fråga sig vad konsekvenserna blir för framförallt unga på visstidsanställningar om man inte gör något åt detta.

När den borgerliga regeringen 1 juli 2007 införde anställningsformen allmän visstidsanställning(AVA) så slog man i ett hugg sönder anställningstryggheten på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren fick fri rätt att anställa visstider utan att behöva ange särskilda skäl och den nya anställningsformen räknades inte in i samma LAS-pott som vikariat vilket gjort att man kan stapla på visstider in i absurdum. Det är så illa att EU under många år riktar skarp kritik mot Sverige för att man inte uppfyller visstidsdirektivet och hotar med dryga böter.

Det här beslutet om AVA har inte gett fler jobb. Det har bara medfört ökat otrygghet för framförallt unga kvinnor som fått vänta längre tid på att etablera sig på arbetsmarknaden. Utan tvekan kvalar detta in på en topp 5-lista över regeringens värsta beslut, vilket säger en hel del.

Det vi Socialdemokrater försöker göra här när vi sätter en maxgräns på två år för visstider är att undanröja den ökade otrygghet som präglar arbetsmarknaden. Våra medarbetare förtjänar goda arbetsvillkor. De borgerliga partierna vill ha en annan politik och det var därför man införde allmän visstidsanställning. De borgerliga partierna vill se mer otrygghet som drivkraft för jobb medan socialdemokratin väljer en annan väg.

Idag är det förintelsens minnesdag. För 69 år sedan befriades lägren i Auschwitz utanför Krakow av den röda armén. Den plats som den sovjetiska 60:e armén kom till var till stora delar förstörd av sprängladdningar.

Fångarna hade skickats tillbaka mot Tyskland i svåra dödsmarscher och av gaskamrarna återstod ruiner. De utmärglade människor som lämnats kvar på platsen berättade fruktansvärda historier om vad som hänt. Om den sovjetiska nyheten om utrotningslägret Majdanek i juli 1944 hade avfärdats så blev Auschwitz däremot svårare för världen att skaka av sig.

Jag har varit på plats i den polska byn Oswiecim och besökt Auschwitz och Birkenau. Jag tror alla som varit där känner av att det är något otäckt över platsen. Man slås också av hur uttänkt rutinerna var i detta industriella massmord. Hur gaskamrarna medvetet skymdes bakom skogsområden så att nyanlända judar inte skulle kunna se vad som skulle hända när de klev av tågen. Birkeanu är ett mänskligt slakteri.

Men i all förtvivlan så är Auschwitz också en symbol över motstånd. Jag hade förmånen att få träffa den polska motståndsmannen Kazimierz Smolen som satt 5 år i Auschwitz I. Fånge 1327. Smolens kunde återberätta om fångarnas kamp. Idag är han borta men minnena lever vidare i oss alla.

Ikväll 18.30 är det minnesceremoni i stadskyrkan i Umeå. Gå dit om du har möjlighet.

I gårdagens Agenda bekräftade regeringen själv att skattesänkarpolitiken nått vägs ände. Finansminister Anders Borg(m) öppnade i debatten med Magdalena Andersson(s) för skattehöjningar och gjorde en tydlig markering att ytterligare skattesänkningar uteblir. Framför tv:n satt snopna moderata partiarbetare och bloggare och undrade vart kongressbesluten på ytterligare 30-40 miljarder i skattesänkningar tog vägen. Nu blir det att läsa gamla bloggar och undra hur man ska spinna detta med trovärdigheten i behåll.

Moderaterna har insett att femte jobbskatteavdraget inte är någon valvinnare. Svenska folket verkar bry sig om kvalitet i skolan och då behövs resurser och inte sänkt skatt. Aha, då går vi ut med skattehöjningar för utbildningssatsningar. Makten framförallt. Triangulering framför behov, trots att det inte gått mer än ett par månader sedan man manglade i genom femte jobbskatteavdraget i riksdagen.

Vad fick vi med 8 år med Reinfeldt?

Arbetslösheten är inte lägre, den är högre.
Kvaliteten i välfärden är inte bättre, den är sämre.
Trygghetssystemen är inte starkare, de är trasiga.
Skolresultaten är inte bättre, de är sämre.
Miljöpolitiken är inte starkare, den är svagare.
Jämställdhetsarbetet går bakåt, inte framåt.
Överskotten i statens finanser har gått från +65 miljarder 2006 till -87 miljarder på åtta år.

Barnfattigdomen ökar.

Men skattetrycket, tja det minskade med sisådär 130 miljarder. Och de privata skolbolagen tjänar mer än någonsin. Och visst, har du pengar är det billigare att anlita städhjälp.

Så ser verkligheten ut, hur man än vänder och vrider på det har detta varit 8 bortkastade år. Sverige är svagare idag som nation än vad man var 2006. Moderaternas politik har misslyckats.

Igår var jag på seminiarium med Tapio Salonen, professor i socialt arbete. Temat var ”barnfattigdom”. Salonen var tydlig, det spelar ingen roll om man räknar relativ eller absolut barnfattigdom, detta är ett verkligt problem. Det har existerat under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar och det är en fullständig skam för samhället att det ser ut så här. I barnfattigdomeens spår följer sämre hälsa, livsvillkor, ojämlikhet. Samhället blir svagare när alla barn inte får växa upp med samma möjligheter.

Umeå kommun arbetar aktivt sedan länge med den här problematiken och vi gör väldigt mycket. Men mer kan göras. Över 1800 barn beräknas omfattas av detta bara i vår stad och det är helt oacceptabelt. Problematiken spänner över alla politiska sektorsområden och måste bekämpas på så sätt. Det handlar om mycket, men höjda löner i lågavlönade yrken, rätt till heltid och att bekämpa arbetslösheten är centralt. Kommunen har gjort ett stort arbete med att anställa arbetslösa unga och det bör fortsätta.

Att utrota barnfattigdomen måste alltid vara en av Socialdemokratins centrala uppgifter.

Tapio Salonen föreläser i Umeå Folkets Hus 16/1.

Signaturen Kurt Karlsson skriver idag i Folkbladet om moderate riksdagsmannen Edward Riedls försök att vrida på fakta så det passar dennes egna syften. Politiker blir ibland Bagdad-Bobs där det viktigaste verkar vara att aldrig visa blottad strupe för motståndaren.

Å ena sidan är det lätt att förstå då politiker som erkänner misstag sällan har något för det än en triumferande opponent som ropar ”vad var det vi sa?”. Å andra sidan så hamnar fokus mer på valstrategi och besegra motståndaren än att lösa samhällsproblem. Det är väl just detta som präglar hela samhällsdebatten just nu.

Karlsson skriver:

Edward Riedl måste vara den mest lojale politiker som Moderaterna har. Allt regeringen gör hyllas okritiskt.
Det spelar ingen roll vilka siffror och rapporter som offentliggörs så vänder och vrider Riedl på sanningen för att regeringens politik ska framstå som lysande.

Några exempel; Edward Riedl skriver nu att Sverige har i dag Europas högsta sysselsättningsgrad och 200 000 fler sysselsatta än 2006.
Han kunde ha skrivit att vi i dag har 0,3 procent lägre sysselsättningsgrad än 2006 och vi har 1,4 procent fler arbetslösa, enligt säsongsrensade siffror från Statistiska centralbyrån under perioden november 2006 till november 2013.

Edward Riedl skriver att man nu sänker skatten för pensionärerna, för femte gången.
Han kunde skriva att en pensionär fortfarande betalar cirka 1 000 kronor mer i skatt jämfört med en löntagare. En beskattning man införde 2007.

Edward Riedl skriver att man sänker a-kasseavgifterna.
Han kunde skriva att man nu tar bort den straffbeskattning man införde 2007 som fick 500 000 löntagare att gå ur a-kassan.

Edward Riedl skriver att man konsekvent riktat skattesänkningar till de med låga och medelhöga inkomster.
Han kunde skriva att regeringen sänkt skatten för de som tjänar 18 000 kr i månaden med 1 257 kronor i månaden och för alla med en månadslön på 30 000 kr i månaden och mer, med 1 852 kronor i månaden.

Edward Ridel skriver att nu sänker regeringen skatterna igen för att stärka hushållens ekonomi.
Han kunde skriva att nu ger vi skolan och vården lite mindre pengar för vi sänker skatten i stället.
Det är så han håller på den gode Riedel. Lite självkritik till den förda politiken vore klädsamt.

Att moderaterna kunde sänka skatter visste nog alla sedan tidigare. Men Edward Riedl, har ni någon politik för att förbättra samhället?
Vilka reformer har ni genomfört, på era snart åtta år i makten, som gjort vårt samhälle mer jämlikt och lättare att leva i för alla?