Danne initierade temat ”julsånger framförda av buttra farbröder”. Så det är väl läge för mig att returnera serven – och jag gör det med hjälp av Mauro Scocco. Hans nya, genomledsna singel ”Julkort från New York” är nämligen en riktig pärla.
Och detta trots att allt är så välbekant: ett klingande piano, textrader om uppgivna vandringar från bar till bar i downtown New York City under sömnlösa nätter, medan den älskade finns på andra sidan Atlanten och (surprise!) inte längre vill veta av honom. Det är misär enligt standardformulär 1 A, och ändå älskar jag det. Julmelankolin måtte ha slagit klorna i mig redan nu.
Lyssna på (eller ladda ner) singeln från Mauros hemsida, och döm själva.
Hej, Mauro! Din gamle skojfriske tomte och muntergök. Här kommer ett julkort från Umeå. Jo, du. Det var ju en jätteupplyftande julvisa du levererade. Nu känns den tunga, kalla och mörka vintern sååååå mycket ljusare. Och elräkningen känns oerhört mycket lättare att betala. Så tack då, Mauro. Och god jävla jul.
Ha ha!
Fast muntergök är ju precis vad han är, under tomtemasken (”Pluras kök”!).
Det vore förresten en utmaning för en popartist att skriva en bra jullåt som är uppselt – utan att bli olidlig.
Den här kvalar väl in, iofs:
http://open.spotify.com/track/7w1sHTJNPDzXjqAnVKE9D7
Jo. Nu funkar den låten, Lång. Fast jag fattar ändå inte varför en massa artister envisas med att göra jullåtar. Varför ska man spela in till exempel ”Silent Night” om sisådär 150 andra artister redan gjort det tidigare – och dessutom bättre? Det finns ingen logik i det.