Hur jag kommer att rösta i EP-valet och varför.

Idag bestämde jag och min syster att vi ska gå och rösta i EP- valet. Hur ska man rösta då? Vilka frågor är det som är viktiga och vilka partier är det egentligen som driver dessa frågor?

Ja, det är en djungel. Det är jättesvårt. Det är i stort omöjligt att genom valfrågor och vallöften kunna se vägen mellan löfte och ideologi, mellan klyscha och väg fram till målet.

Jag kommer heller inte kunna övertyga någon till något, men jag kan berätta hur jag resonerar när jag röstar. Jag kan berätta vilka frågor det är som jag tycker är viktiga och hur min kandidat tänker om dom.

De frågor som jag tycker är viktiga i EU- sammanhang är i stort sett samma som jag tycker är viktiga både i Sverige och i Umeå där jag bor. Jag tycker att det är av allra högsta vikt att hålla rasismen och fascismen utanför EU. Rasism och fascism gror vid stigande arbetslöshet, så har det varit genom historien och samma sak händer exakt nu. Arbetslösheten stiger pågrund av att vi lever i ett samhälle som formas av ett ekonomiskt system, kapitalismen. Kapitalismen går upp och ner, att människor blir arbetslösa är nödvändigt för att kapitalismen ska kunna leva vidare. Som ni kanske märker är det ju ett väldigt problematiskt system. Kapitalismen (dvs. i stort sett allt vi vet om ekonomi idag är ekonomi i ett kapitalistiskt system) är också det som gör att vår natur börjar likna en stor askhög. Allt som är av värde är att gå med vinst, därför är det ju heller ingen slump att företag hellre förstör naturen än att gå med förlust. Och nej, att du och jag sopsorterar är inte det som kommer att hjälpa eller stjälpa miljön, problemet är större än så.

När människor på grund av att exempelvis företag går i konkurs (för att företagen inte kunde pressa sina priser, och med det arbetsvillkor och löner, i samma mån som sina konkurrenter) blir konsekvensen att arbetslöshet tenderar människor att bli mer traditionella och framför allt konservativa. Konservatism har en tendens att slå fruktansvärt hårt mot framför allt kvinnor. Konservativa idéer placerar kvinnor hemma utan möjlighet att yrkesarbeta och konservativa idéer tenderar att ta bort kvinnors rätt till sin egen kropp, exempelvis genom att aborträtten begränsas eller tas bort helt och hållet.

Trots det så måste kvinnor ändå jobba i så stor utsträckning som möjligt för att kunna försörja sin familj. På grund av strukturella problem så är det flest kvinnor som tvingas jobba deltid och tvingas till osäkra anställningar på de arbeten de har samtidigt som hem och barn fortsätter att vara kvinnans ansvar. Det låter som ett avsnitt av mad man, men det är tyvärr så som stora delar av EU ser ut just nu och som mer och mer även kommer till Sverige.

Hur kommer jag att rösta då? Jag kommer att ta en socialdemokratisk valsedel. Jag kommer att göra det för att socialdemokraterna tycker att det är superviktigt att människor har en trygg tillvaro och bra liv, exempelvis genom att ha ett jobb att gå till med drägliga villkor och med en lön som går att leva på. Socialdemokratin har en tanke på att allt hänger ihop, så kvinnoförtryck och rasism är på grund av samma principiella problem, och måste också lösas med samma principiella problem. Socialdemokratin och fackföreningarna står otroligt tight, dom är bästisar skulle vi kunna säga. Alla som har jobbat har förmodligen varit med i ett fackförbund, jag exempelvis har varit med i hotell och restaurangfacket, handels och är nu med i lärarförbundet och kommunal. Fackförbund har som ni kanske har förstått ett otroligt stort inflytande, eftersom att det är otroligt många som är medlemmar. Det här är gemensamt för socialdemokratin över hela världen, och så även i EU. Ibland kan jag och mina vänner skämta om att ”Inget fuckar med en enad fackföreningsrörelse”, men det är mycket allvar bakom. Det är socialdemokratin som omvandlar fackföreningarnas krav till politik, där ser ni hur viktigt det är att få ett socialdemokratiskt EU.

Det ekonomiska systemet vi har är i grund och botten ett stort problem, därför är det superviktigt att det kommer in folk i europaparlamentet som har ett mål om att människor ska få det de behöver och att människor ska ge efter förmåga, inte att vi ska styras av pengar och vinst. Det är inhumant.

Jag kommer att kryssa i nummer sju på socialdemokraternas lista, Ellinor Eriksson. Hon är för närvarande förbundssekreterare för SSU. Hon kämpar stenhårt för feminismen och antirasismen och är just den person som jag vill ha i ett europaparlament. Och vet ni vad, hon är en helt vanligt människa.

JA till ekologiskt men NEJ till ”konsumentmakt”.

Hinner du haffa ekoäggen i påsk? Just nu vill så många ha eko att producenterna har svårt att hänga med. Är det problematiskt? Ja, lyxproblematiskt! Ekoboomen vi upplever just nu stavas: konsumentmakt. Vi konsumenter gör så att fler djur kan få ett bättre liv, naturen slipper gifterna och vi får renare mat. Nu jobbar vi i Naturskyddsföreningen för att även regeringen ska underlätta för fler bönder att byta till eko (tyvärr inte mycket satsningar på det just nu). Då kan vi verkligen förvänta oss ekologiska stordåd!

 

Så skrev naturskyddsföreningen på sin facebooksida igår. Så här skrev jag på instagram (heter @westerlinda om någon är intresserad) efteråt:

Varför är det ingen som pallar sätta ner foten och kritisera den där jävla konsumentmakten? Varför är det typ vänsterpartister från olika håll (lol) som är de som mest poängterar konsumentansvaret? Varför är det ingen som ifrågasätter hur det skulle kunna vara mitt personliga ansvar att djuren ska ha det bra och att naturen ska vara fri från gifter? Det stavas inte alls ”konsumentmakt”, det stavas kapitalism. Att djur har det dåligt eller att det finns gifter i naturen är inte för att jag valde det o-ekologiska alternativet i butiken utan för att det är billigare att producera råvaror ju sämre djuren har det och ju mer bekämpningsmedel som används för att vinsten ska blir större. Och då har jag inte ens närmat mig problematiken kring ”konsumentmakt” ur ett klassperspektiv. Vilka har egentligen en möjlighet att köpa ekologiskt och vilka har kunskapen om varför? Och vilka i samhället är det egentligen som skuldbelägger de som inte gör ”rätt” konsumentval? Ska vi konsumentmakta eller ska vi ifrågasätta vårt ekonomiska system? Skärpning.

kyckling
Förmodligen inte ekologiska kycklingar.

Vadå, tycker jag att naturskyddsföreningen är dålig eller hatar jag ekologiska varor?
Nejdå, så är inte fallet. Det som jag vill uppmärksamma är det det enorma förtroendet till ”konsumentmakten”. Naturskyddsföreningen säger att det är vi konsumenter som gör att fler djur kan få ett bättre liv och att naturen kan bli renare från gifter. Så länge jag köper bra grejer kommer producenterna att ba: ”fan vad fett, om svenskarna vill ha ekoägg så måste vi ju fixa det” och att det här ger ringar på vattnet och sen har alla producenter eko-gårdar och eko- kaffe och eko- vatten och eko- blåbär. ”Om vi är många så gör vi skillnad” trallar Sveriges konsumenter tillsammans.

Jag känner att vi måste ta en paus och gå igenom saker och ting här.

Vad är egentligen ”konsumentmakt”? Jo, det är tanken att det är jag som konsument, via mina direkta val när jag handlar som förändrar världen. Exempelvis att jordbrukare i Brasilien slipper dö i förtid av cancer pga starka bekämpningsmedel för att jag i Sverige väljer ekologiskt kaffe eller att teplockarna i japan får en dräglig lön för att jag väljer en vara med fairtrade- logga. Eller att hönorna i Danmark får ett lyckligt liv för att jag kan köpa eko-ägg eller att kossan från dalarna dog lycklig för att jag valde ekologiska färdiga köttbullar.

Varför är jag då emot ”konsumentmakt”, det här låter ju helt lajbans? Jo, för att jag som konsument är just det, en konsument. Konsumentmakt är en ridå. Att skrika om hur bra ekologiskt är kan bilda opinion kring ämnet, det kan vara med att uppmärksamma människor kring problematiken kring livsmedel vi köper och det kan bidra till att intresseorganisationer (typ livsmedelsverket) kan vara med i att utforma lagar och förordningar kring maten vi äter, och det är ju bra. Det är ju också bra för min egna kropp, att jag inte får i mig en massa gifter från maten jag äter.

Men jag som konsument kan aldrig ändra något. Konsumentmakt är ett väldigt liberalt sätt att tänka kring en förändring av världen. Jag tror inte ett dugg på liberala sätt att ändra världen. Liberala sätt är odemokratiska sätt. Varför är det odemokratiska? Jo, för att min möjlighet att förändra saker och ting är helt och hållet beroende på externa faktorer, exempelvis hur mycket pengar har jag? Är jag man eller kvinna? Hur många barn har jag? Har jag invandrarbakgrund? Är jag homosexuell? Är jag transperson? osv osv. Ni förstår min poäng.

Det här blir ju även väldigt problematiskt när vi pratar om ”konsumentmakt” och ekologiska varor. Vilka har egentligen möjligheten att nyttja ”konsumentmakten”? Jo, personer dom är starka konsumenter. Vilka är starka konsumenter? Jo, folk med pengar och kunskap i ämnet och folk som befinner sig i en kultur där ekologiskt är ett ”naturligt val”. Tillhör jag inte en köpstark grupp i samhället är jag förpassad till de ickeekologiska bananerna och får således skylla mig själv att jag matar mig själv och mina barn med gift. ”Det är ju mitt personliga val att inte köpa ekologiskt!”.

Nu kanske ni, lite halvt upprörda, undrar hur man egentligen ska kunna påverka då? Och hur ska jag som privatperson egentligen kunna göra någon skillnad om det inte sitter i det jag köper (för det är kanske det enda aktiva ställningstagandet jag gör i mitt liv. Vem bryr sig egentligen om min paprika är från israel om den är ekologiskt? (Vad händer ens i Israel och varför ska jag bry mig om det?). Och nu när jag är så här kritisk, vad är då min lösning på problematiken?

Jo. När varor landar i våra butikshyllor ska det inte finnas några produkter som har bidragit till skövlingen av regnskogen eller komma från ockuperad mark och att de företag som säljer sina produkter i Sverige ska följa etiska riktlinjer. Det ska finnas regler och bestämmelser från statligt håll, dvs. regler som ALLA företag ska gå efter, inte bara de som har sålt mycket till en ”köpkraftig grupp individer”. Jag tycker att det är skitbra att det finns mer ekologiska varor i butikerna och jag tycker att det är skitbra att naturskyddsföreningen sätter press på våra politiker för att få igenom miljövänliga lagar men det kan aldrig vara en enskild konsuments tjänst eller otjänst att miljön blir bättre eller sämre.

”Om vi är många så kommer det ju att bli en förändring” tänker du kanske då. Jo, absolut. Är vi många så kommer vi få igenom en förändring. Men vad tror du, tror du att det kommer bli en förändring ifall 45% av alla konsumenter börjar köpa ekoägg eller tror du att det kommer bli en förändring ifall 45% av alla konsumenter satte ett direkt tryck på styrande politker?

Jag bara undrar.

Här och här och här kan du läsa mer om konsumentmakt. Du borde läsa dessa med för att få en bättre bild över problematiken kring ”konsumentmakt”

Ps. Jag valde att skriva konsumentmakt ”konsumentmakt” för jag tycker det är ett påhitt. Ds.

Jag behöver inte F! eller vänsterpartiet för att vara feminist och socialist.

s-kvinnor

Jag är med i en grupp på facebook där det diskuteras en hel del genus och normer. Det är en väldigt fin grupp, det är många som får hjälp att reda ut en del tankar och det är där som jag själv har lärt mig vad CIS egentligen betyder och hur stor min okunskap är kring transfrågor och hur transfobi visar sig och innebär. Jag skulle nog säga att de allra flesta i den gruppen är uttalade feminister.

Det var dock något som jag har reagerat på och som jag tycker är väldigt intressant. I den här facebookgruppen jag inledde med så startades det en tråd om vilket parti man ska rösta på i alla val som är nu i år. Många skulle rösta på F!. Det är heller ingen konstigt, jag tycker det är bra, utan det var istället en känsla jag reagerade på när jag kommenterade mitt politiska ställningstagande i den tråden.

Det var min känsla i magen. Det kändes som konstigt att säga att jag kommer rösta på socialdemokraterna i alla val. Jag! Som feminist! Ska rösta på socialdemokraterna! Jag är väldigt säker i mitt politiska ställningstagande men det är ändå något som, utåt sett, skaver. Är jag feminist finns det ju bara ett alternativ när jag ska rösta och det är ju F!,

– eller? 

Jag tror att det hänger väldigt mycket på den där identitets- grejen. Att politik på något sätt ska spegla min identitet. Jag tycker att det finns en hel del såna tendenser, framför allt med F! och vänsterpartier. Det ska passa min identitet och mitt personliga varumärke. Inte alla resonerar så här såklart, men i mångt och mycket. Samma sak med att vara feminist. Det passar min personlighet. Det ligger bra i munnen. Det ser bra ut utåt sett. Det är lite sexigt och alternativt att vara vänster och feminist.

Att jag är socialdemokrat handlar väldigt lite om hur jag är som person. Att jag är feminist är inte en del av min personlighet. Att jag är kvinna är inte hur jag definerar mig själv. Mitt politiska ställningstagande är något som jag lägger en stor del av min tid på, men det är inte en direkt del av mig. Att jag är feminist handlar bara om att det finns maktstrukturer som kontinuerligt missunnar mig som tjej och att jag tycker att det är dåligt eftersom jag blir orättvist behandlad gång på gång på gång på gång, på grund av min position som kvinna. Att jag skulle börja definiera mig utifrån den problematiken är ju bara helt absurd. Det är skillnad mellan att vara feminist och definiera sig som feminist, det tycker i alla fall jag.

Kontentan blir helt enkelt att jag inte är F!- are även fast jag är feminist. Jag är trygg i min position som feminist och jag känner att jag inte behöver F! för att visa hur bra feminist jag faktiskt är. Folkrörelsen och fackföreningsrörelsen är två parter som inte finns med i F!s politik, heller inte vänsterpartiets.

Därför är jag feminist och socialdemokrat, inget annat.

Blomberg: ”Nej, våldtäkterna på färjor är inte vårt fel”

NatashjaBlomberg_720

Det här är Natashja Blomberg. På www kallar hon sig för Lady Dahmer. Är det något som jag beundrar hos henne är det hennes förmåga att liksom kaxa, fast på ett bra sätt. Hon har inte så mycket bomullshandskar, utan det är mer liksom en käftsmäll direkt när det osar samhällsproblematik.

I kalla fakta på tv4 är det ett avsnitt som heter ”på laglöst vatten”. Där är det journalister som har grävt i säkerheten på olika partyfärjor och kommit fram till att den är rent utsagt skitdålig. Det är sån enorm fylla ombord på båtarna att misshandel och våldtäkt är vardagsmat. Nån form av högt uppsatt person, Vahur Ausmees, på Tallink Silja har därför kommit på ett sätt att råda bot på ett av problemen, våldtäkterna. Hans lösning är ”Att kvinnorna måste tänka på hur mycket de dricker. De vet vad det kan leda till”.

Varför jag inledde med Natashja Blomberg är för att hon har skrivit en krönika om det här uttalandet. Hon skriver bland annat:

Jag har ett förslag till personaldirektör Vahus: be männen tänka på hur mycket de dricker istället. Be männen tänka på var gränsen går. Våldtäkterna på färjorna har nämligen en sak gemensamt och det är att förövaren är en man och vi måste börja ta det på allvar.

Det är en mycket bra krönika. Jag tycker att du ska läsa den.

Jimmie Åkesson får ta och stanna hemma.

Det här klippet är från igår så det är nog en hel del som har sett det redan. Men ändå! Annelie Nordström, ordförande för Kommunal. Vilken kvinna! Att vara diplomatisk i all ära, men ibland måste man faktiskt ta och sätta ner foten och det gör hon ju så himla bra. Att medlemmar inte vill komma till jobbet om Jimmie Åkesson ska komma på arbetsplatsbesök är ju extremt problematiskt. Vad kan då lösningen vara?

Jo, han får stanna hemma.

Lystring, systrar!

Untitled-1
Klicka på bilden för att komma till ”Lystring, systrar” sidan på facebook.

Det är sällan som jag blir arg. Jag kan däremot ofta vara irriterad. På idioten framför mig i kön, på den som inte diskar, på den som slänger ölburkar i skogen.

Men dom gånger jag blir arg på riktigt, då blir jag också väldigt ledsen. För dom gånger som jag blir arg är det på grund av det som jag inte kan påverka. Vid irritation går det alltid att be någon tala tystare, ta ett steg åt sidan eller på annat sätt påvisa det som jag tycker är fel. När jag blir arg så går inte det. Det som gör mig mest arg i hela världen är det som rör min familj eller mina vänner och det som jag inte kan rå över.

När det är någon av mina vänner som får dödshot, då blir jag så arg att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv. När det är någon som önskar att mina vänner ska bli våldtagna och dö, det är ungefär där som jag blir arg på riktigt. Och det händer hela tiden. Jag har varit relativt fri från den här typen av hot, jag ser mig själv därför som ”lyckligt lottad”. Det här är dock vardagsmat för många, ibland till den grad att hot blir en del av vardagen. Jag får nästan det här att låta som en nyhet. Det är det inte. Det är ingenting nytt med det här. Det är tusentals kvinnor som får den här typen av hot. Män får också hot, men det är något som sticker i ögonen lite extra när det är kvinnor som sticker ut och utmanar föreställningar och system, – och gör det bra dessutom. Det är en annan form av hot som sprids. Till stor det är det det sexuella hotet. Hotet om att våldta, eller signalera en önskan om att personen ska våldtas. Det är den mest allvarliga formen av patriarkatet, -våld eller hot om våld, även sexuellt sådant. Att hota med detta för att tysta människor, då är gränsen för vad som går att acceptera för länge sedan överskriden.

Jag tror inte att dessa personer vet vad de egentligen ger sig in i. Den person som tror sig ha makt över någon annan genom att hota om fysisk misshandel och övergrepp kan lika gärna gå hem nu. Festen är slut. Dörren låses. Att jävlas med systerskapet är ingen dans på rosor. Vill du förklara krig är du välkommen, men tro aldrig att du kommer att vinna.

 

 

Att simma med tuttarna i vädret.

Nu har domen fallit, jag som tjej får inte, så som männen gör, strunta i den där pyttebikiniöverdelen och simma för hjärtans lust på medley. Jag tycker att det finns en hel drös av problematik i den här historien. Jag tänkte ta och beta av dessa, en efter en.

För det första (och det kanske största problemet, så som initiativtagarna också poängterar), är sexualiseringen av kvinnokroppen. Att få rätt i den här frågan är ett steg mot att avsexualisera kvinnokroppen och kvinnobrösten i och med att kvinnokroppen inte längre  behöver bli det där hemlighetsfulla och mystiska utan blir något normaliserat och vardagligt. Vi tar helt enkelt udden av det ”spännande” med ett par kvinnopattar med att visa upp dom i vardagliga sammanhang. För att ja, det är ett helt enormt problem att kvinnors kroppar ständigt är sexualiserade. Hur blir kvinnokroppen då sexualiserad? På grund av patriarkatet, könsmaktsordningen osv. skulle jag säga och att att värdet på våra kroppar avgörs av samhällets estetiska normer angående vad som anses attraktivt eller ej. Men hur som haver, jag håller med om problembeskrivningen i det här problemet; kvinnokroppen av sexualiserad av samhället och det är fel eftersom det innebär en begränsning av kvinnors utrymme i det offentliga rummet.

Det andra problemet är ju att problemet kvarstår. Problemet ligger i djupt rotade normer hos både män och kvinnor, och eftersom det tar tid att ändra normer och normalisera det onormala (som ett par bara kvinnobröst) så är jag väldigt rädd att topless- badandet endast kommer att bli ett sexualiserat tillfälle och att man helt enkelt spelar patriarkatet i händerna med att visa brösten. Tyvärr. Jag håller fortfarande med om att det är problematiskt med den sexualiserade kvinnokroppen men jag tror inte att lösningen på problemet är att bada topless. Det är ett statement, ja, men en lösning? Nej. Därför tycker jag att det är fel av medleys styrelse att neka kvinnor att få bada i bara badbyxor, det är ett steg tillbaka. Särskilt tycker jag att deras argument till beslutet suger; ”Anständighet räknas som ett skäl att män och kvinnor ska klä sig olika”. Kom igen, lever vi på sextiotalet?

Nu kommer vi till problem nummer tre. JAG TYCKER MÄNS KROPPAR ÄR STÖTANDE. Dom är precis överallt och det STÖR MIG. Eftersom jag av naturen anses vara heterosexuell och därför attraheras av den manliga kroppen tillsammans med det faktum att jag av naturen är kvinna så kan jag, till skillnad från männen, av naturen behärska mitt kåtslag. Därför anses inte mäns kroppar i det offentliga rummet vara ett problem. Jag är ledsen, men det ÄR ett problem. Jag känner mig stött av nakna manskroppar i sammanhang där jag inte vill ha nakna kroppar. Ni tycker att det är ett problem att kvinnor vill vara topless på ett badhus (please), jag tycker det är ett problem med män som är topless när jag är på restaurang/handlar mat/är på apoteket.

Det som jag tycker är viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget är att allt har en historisk kontext. Det är inte av en slump att det är kvinnors kroppar som antingen ska döljas eller exponeras sexuellt i exempelvis företags vinstsyfte. Vi brukar prata om att kvinnan är förtryckt. Nu kanske du tänker, ”men jag har aldrig känt mig förtryckt,” eller ”jag skulle aldrig låta mig bli förtryckt, jag har för mycket skinn på näsan för det”. Jag tycker då att du ska känna efter lite, finns det någon gång som din chef har tafsat på dig? Finns det någon gång när du inte har fått vara med för att du är tjej? Kan det vara så att det är din bror som fick göra allt det roliga när ni var barn medan du som tjej skulle vara duktig och hjälpa till hemma istället? Jamen då så.

Tro det eller ej, men det är samma problem som ligger till grund för det ovanstående som också ligger till grund för det fruktansvärda med att en tjej visar tutten på ett badhus.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga som så. Självklart är jag för att brudar ska få bada utan taskiga bikiniöverdelar, men nej, jag tror inte att det är lösningen på problemet.

Äckelvarning: Läs kommentarerna till artikeln.

VD för grovt kritiserade BB Sophia kontrar med ”Ni är konservativa”.

Idag öppnar det en ny förlossningsavdelning i Stockholm, BB Sophia. Det är ju självklart toppenbra, det borde byggas och öppnas groteska mängder förlossningsavdelningar. Men, det är bara en liten bagatell i sammanhanget, experterna varnar om säkerheten. Ordföringen för Svensk förening för obstetrisk anestesi och intensivvård, Susanne Ledin Eriksson säger ”jag skulle inte rekommendera min dotter att föda där” och de som har gjort kvalitetetsutredningen skriver i sin rapport att de ”befarar att enstaka patienter kan komma att fara illa, eller till och med dö”.

Patientsäkerheten anses får låg på nystartade BB Sophia.
BB Sophia.

Alltså. Det är det alltså inte helt optimalt att föda på nya BB Sophia. De har kommit fram att lokalerna är dåliga, det är för medicinskt riskfyllt, det finns brister både i tillgången på intensivvård och att personalen helt enkelt inte har den kompetens som behövs.

BB Sophia är ett dotterbolag till Praktikertjänst AB. Jag skulle säga att det inte är en slump att BB Sophia är riktigt kass. Ifall BB Sophia faktiskt skulle ha den kompetens som behövs, den intensivvård som kan behövas och ha lokaler som lever upp till förlossningsavdelnings- måtten så tvivlar jag på att Praktikertjänst AB skulle vara riktigt nöjd. Det är ju dyrt! Det kostar ju pengar att ha en bra förlossningsavdelning! Och tro på fan att Praktikertjänst AB inte är råtaggade på att lägga ut dom pengarna, dom pengarna är ju mer najsiga att plocka ut i en liten sommarbonus, eller kanske investera i nya fastigheter. Att mammor och nyfödda barn dör, vad gör det om hundra år?!

Harald Almström
Det här är Harald Almström. VD:n.

Det finns en grej som är lite rolig i sammanhanget. Läkaren Harald Almström (OBS!!! Han är alltså VD för BB Sophia) säger det här om de som har kommit med kritik kring BB Sophia, (OBS, det här är faktiskt himla roligt):

– Många är konservativa och vill inte se möjligheterna med nya former av vård.

 

LOL.

Facket + brudar = sant

Tidningen Arbetet skrev i förra veckan om svårigheterna för tjejer att få fackliga förtroendeuppdrag. Med argument som ”det finns inga kompetenta tjejer att nominera” så faller tjejerna genom stolarna, med konsekvens att män fortsätter att välja män och kvinnorna hålls utanför den fackliga kampen och arbetsmarknaden fortsätter att vara ojämställd och allt går åt skogen, osv osv, vi vet alla hur dagens samhälle ser ut. Joa Bergold, utredare på LO säger:

Det är så att man väljer det man känner igen, och då ser man helt enkelt inte kvinnorna. Man ser inte heller kvinnors potential att bli ledare, om de får rätt uppbackning, på samma sätt som man ser och tar hand om unga lovande män.

 

Tina Nordling, ombudsman på elektrikerförbundet region mitt säger (elektrikerna som består av 99% män):

– Det är väldigt lätt att se och pusha dem man är kompis med. Män kanske inte menar att välja män, men det blir så för att de är vänner. De kan också ha lättare att förstå och kommunicera med varandra, även om det inte alltid är så.

 

Neziya Rahman, klubbordförande på Pågen i Malmö säger:

– Jag har fått frågan om jag klarar det här uppdraget när jag har familjen att tänka på. Det hade nog inte en man fått, men det gör mig bara mer taggad.

I samband med artikeln så publicerar tidningen även en bilaga med 100 kompetenta brudar, fullt redo både psykiskt och fysiskt att åta sig tunga fackliga uppdrag. Jag är även så himla glad över att Josefin Johansson, målare och styrelseledamot i Målarnas avdelning 5 i Norr- och Västerbotten och i LO-distriktet i Norra Sverige, fackligt-politiskt ansvarig i avdelningen, ledamot i regionala ungdomskommittén och handledare för LO:s ungdomskurser och funktionsutbildningar är med på listan, – med all rätt. Vi sitter även i samma distriktsstyrelse för SSU Västerbotten. Nu är det bara att vraka och välja, ska det bli nån skillnad är det dags att steppa upp några steg.

Debattartikel: EU behöver omstart.

I fredags skrev jag tillsammans med Olle Ludvigsson (EU- parlamentariker för S) och Per-Erik Johansson (ordförande för LO-distriktet i norra Sverige och kandidat i EU-valet för S) om vikten av ett skifte angående jobbpolitiken i Europa.

Vi skapar ingen välfärd med åtstramningar och skuldsättningar. Så här skrev vi:

EU måste sätta göra jobben till en prioritet, skriver företrädare för arbetarrörelsen.

Den 7-25 maj är det val till Europaparlamentet. Det är ett viktigt val. Utvecklingen i Europa har under de senaste åren gått åt fel håll. Ekonomin har alltför länge varit alltför svag och på arbetsmarknaden är problemen nu mycket allvarliga.

I och med att svårigheterna bitit sig fast har även det politiska klimatet försämrats. Populism, nationalism och extremism har brett ut sig. Denna destruktiva utveckling måste brytas. Europa behöver en omstart.

För det första måste EU-debatten göras mer konstruktiv. Detta är en grundförutsättning för att kunna uträtta mycket annat.
För att lyfta Europa ur krisen krävs en seriös diskussion kring seriösa förslag. Populism, nationalism och extremståndpunkter leder helt fel.

För det andra krävs ett rejält åtgärdsprogram:
Gör jobben till prio ett. Den högermajoritet som styrt Europa har – trots över 26 miljoner arbetslösa i EU och cirka 400 000 i Sverige – inte prioriterat jobben. Det håller inte. Jobben måste gå först.
Passiviteten måste bytas mot en offensiv jobbpolitik med fokus på kunskap, investeringar och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

Skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. Under åren av högerstyre har förhållandena på arbetsmarknaden i Sverige och övriga EU förvärrats.
Kollektivavtalen har fått en svagare ställning, otryggheten har ökat och det oseriösa företagandet blivit vanligare. Trenden måste nu resolut vändas.
Vi vill bland annat se ett socialt protokoll för att stärka de fackliga rättigheterna, ett stopp för missbruket av staplade visstidsanställningar, regler om att huvudentreprenörer ska ta ansvar för underleverantörer, en möjlighet att kräva kollektivavtal i offentlig upphandling samt ett mer ambitiöst arbetsmiljöarbete.

Satsa på kunskap. För att Europa ska klara den globala konkurrensen måste takten i kunskapsutvecklingen öka. Annars försvinner jobben bort.
Detta gäller inte minst för svensk del. EU:s nya forskningsprogram, Horisont 2020, måste maxutnyttjas. Kunskapsarbetet i EU 2020-strategin – med fokus på att minska skolavhoppen och att öka andelen högskoleutbildade – måste intensifieras.
Kompetensutvecklingen i arbetslivet måste stärkas. Här behövs satsningar i Sverige och många andra EU-länder.

Lyft industrifrågorna. Inom EU pågår nu ett aktivt arbete med att ta fram en ny industripolitik. Det är en positiv process.
Krisen har visat hur viktig industrin är i samhällsekonomin. De länder som klarat sig bäst har genomgående varit länderna med de starkaste industrisektorerna.
Utmaningen nu är att bygga kunskapsintensiva och långsiktigt hållbara industriföretag som även framöver står sig i den globala konkurrensen.

Utnyttja EU-resurserna bättre. Användandet i Sverige av EU:s fonder och program behöver förbättras. I förlängningen handlar det om att skapa fler arbetstillfällen.
Regeringens linje har varit att försvåra i stället för att förenkla. Till exempel har administrationen kring regional- och socialfondsprojekten gjorts överdrivet byråkratisk. Eftersom dessa projekt på många håll är avgörande i det lokala och regionala utvecklingsarbetet har krånglet skapat stora svårigheter.
Vi vill därför sätta i gång en stark reformprocess för en utökad och mer effektiv svensk användning av bland annat globaliseringsfonden, socialfonden, regionalfonden, Erasmus+ och de program som främjar företagens kapitalförsörjning.
Detta är bara kärnpunkterna på åtgärdslistan. Vi vill nu stoppa den europeiska kräftgången och se till att få fart på hjulen igen. EU behöver en ordentlig omstart.
Olle Ludvigsson (S) 
EU-parlamentariker och kandidat i EU-valet
Per-Erik Johansson (S)
ordförande, LO-distriktet i norra Sverige och kandidat i EU-valet
Linda Westerlind (S)
styrelseledamot, SSU Västerbotten